Om smycken och varför vi använder dem

Vad är egentligen smycken?

Guldsmycken Smycken är helt enkelt små dekorativa föremål som man bär för personlig prydnad, som t.ex. broscher, ringar, halsband, örhängenarmband och olika hängsmycken. Smycken kan fästas på kroppen eller kläderna och termen är begränsad till hållbara ornament, dit räknas dock inte blommor till exempel. Under många århundraden har olika metaller varit ett vanligt material för smycken, ofta i kombination med ädelstenar, men även andra material såsom skal och andra växtmaterial har använts. En av de äldsta typen av arkeologisk artefakt man hittat är, med 100.000 år gamla pärlor gjorda av Nassariusskal, det som tros vara de äldsta kända smyckena. De grundläggande formerna som smycken har varierar mellan olika kulturer, men de har ofta funnits under mycket lång tid. I de europeiska kulturerna har de vanligaste formerna av smycken funnits sedan urminnes tider, medan andra former av utsmyckningar, som t.ex. för näsan eller ankeln, som är viktiga i vissa kulturer, inte är så vanliga. Historiskt sett har det största inflytandet på smycken vad det gäller design och stil kommit från Asien.

Smycken kan vara tillverkade av en mängd olika material. Ädelstenar och liknande material som bärnsten och korall, ädla metaller, pärlor och snäckor har använts i stor utsträckning, och även emalj, har ofta varit material som använts. I de flesta kulturer ses smycken som en form av statussymbol, dels för sina materialegenskaper, men även för dess mönster, eller meningsfulla symboler. Smycken har gjorts för att pryda många olika kroppsdelar, allt från hårnålar till tå-ringar och genitala smycken. Mönstren av smycken varierar mellan könen, men även mellan barn och äldre kan de variera kraftigt i olika kulturer, vuxna kvinnor har dock varit de mest konsekventa bärarna av smycken. I modern europeisk kultur har bärandet av smycken hos vuxna män varit relativt lågt jämfört med andra kulturer och i andra perioder av den europeiska kulturen.

Former och funktioner

Människan har historiskt använt smycken av många olika skäl. De har ofta haft en funktion, i största allmänhet för att hålla kläder eller håret på plats, eller för att visa tid då det gäller klockor. De har också fungerat som markör för både social och personlig status, som en vigselring t.ex. Smycken används också för att visa någon form av tillhörighet, oavsett om det rört sig etnisk, religiös eller social tillhörighet eller för att vara någon form av skydd i form av amuletter eller talismaner. De används också för att ge uttryck för konstnärlig kreativitet eller som en symbol med personlig innebörd, som kärlek, sorg, eller lycka.

De flesta kulturer har någon gång haft stora mängder rikedomar och dessa har de valt att lagra i form av smycken. I många kulturer finns traditionen med hemgift och denna består ofta av smycken. Smycken har också använts som valuta vid handel. Ett exempel är användningen av pärlor vid slavhandel. Många typer av smycken, till exempel broscher och spännen, har uppstått som rent funktionella objekt, men har sedan utvecklats till dekorativa objekt när det funktionella kravet minskat. Smycken kan också som tidigare sagts, symbolisera någon form av tillhörighet som t.ex. det kristna krucifixet eller den judiska davidsstjärnan, men också för att visa någon form av status som i fallet med västvärldens praxis för gifta människor att bära vigselringar. Bärandet av amuletter och andaktsmedaljer för att ge skydd eller avvärja det onda är vanligt i vissa kulturer. Dessa kan vara i form av olika symboler, stenar, växter, djur, kroppsdelar eller glyfer såsom stiliserade versioner av Throne Verse i islamisk konst.

Olika material och metoder för smycken

Vid skapandet av smycken, mynt eller andra värdefulla objekt används oftast ädelmetaller. Legeringar av nästan alla kända metaller har hittats i smycken. Brons, till exempel, var vanligt under romartiden. I finare moderna smycken ingår vanligtvis guld, vitt guld, platina, palladium, titan, eller silver.
SilverringNutida guldsmycken som är gjorda av en legering av guld, anges renheten i guldet i Karat, detta anges med ett nummer följt av bokstaven K. Amerikanska guldsmycken måste hålla minst 10 K i renhet (41,7% rent guld), i Storbritannien är det 9K (37,5% rent guld) Normalt finns det upp till 18K (75% rent guld). Högre renhetsnivåer är mindre vanligt. Legeringar som innehåller 22 K (91,6% rent guld) och 24 K (99,9 % rent guld) anses vara för mjuka för att användas i smycken i USA och Europa. Dessa legeringar har dock i stor utsträckning använts i hela Asien, Mellanöstern och Afrika. Platinalegeringar sträcker sig från 900 (90% ren) till 950 (95,0% ren). Silvret som används i silversmycken är oftast sterling silver, eller 92,5% finsilver.

Andra vanliga material som används är glas, såsom smält glas eller emalj, trä, ofta snidad, skal och andra naturliga animaliska ämnen som ben och elfenben, naturlig lera, polymerlera. Hampa och andra trådar har använts för att skapa smycken som har en mer naturlig känsla.

Olika sorts pärlor (beads) används ofta i smycken. Dessa kan vara gjorda av glas, ädelstenar, metall, trä, snäckor, lera och polymerlera. Smycken med sådana här pärlor finns som halsband, armband, örhängen, bälten och ringar. Pärlor kan vara stora eller små, den minsta typen av pärlor som används kallas  fröpärlor (seed beads), de här pärlorna används för att göra ”vävda” smycken. En annan användning av fröpärlor är en broderiteknik där fröpärlor sys på tyg för att skapa breda halsband och pärlarmband. Detta broderi var en populär typ av handarbete under den viktorianska eran, men som fått en renässans i modern smycketillverkning. Pärlarbete är också mycket populär i många afrikanska och inhemska nordamerikanska kulturer.